Gott Nytt År

2013 - året där allt vändes upp och ner
 
Stått med skadad häst
Stått med frisk häst
Varit demprimerad
Varit glad
Blivit överraskad
Blivit sviken
Fått svar på frågor
Fått ännu mer frågor
Slutat gymma
Börjat gymma
 
Jag vet i alla fall att det kommer innehålla fina vänner och trevligt sällskap. 
 
Mina mål med det kommande året är:
 
Hitta en rytm som passar mig där jag slipper "koka över". 
Komma på vad jag vill med livet (något jag försökt med i 3 år)
Pusha på sjukvården så jag får hjälpen jag så behöver
Lära mig läsa personer bättre
Utvecklas i ridningen, jag vill rida msv
Bli miljonär (as always)
Fortsätta ha motivation till gymmet
 
Så 2014, snälla låt mig få någon av dessa önskningar....
 
 
 
 

Min värld... Inte som andras?

Något som jag upptäckt är hur svårt det är för andra att förstå hur jag har det. Hur jag fungerar. Ni ser, jag är inte som alla andra. Min hjärna fungerar inte som andras. Och jag agerar därefter. För mig är det så gott som omöjligt att "sätta mig in i någon annans situation". Jag kan inte riktigt tänka så, liksom, jag förstår att något är men inte riktigt varför det är så. Jag är väldigt bokstavlig och missar ofta underliggande meningar eller sarkasm. Det där uttrycket "läsa mellan raderna" är inte lika simpelt som det kanske borde. Mellan raderna finns ju bara luft? Eller?
 
För min del har detta ofta lett till missförstånd. Folk förstår inte mig och jag förstår inte dom. Men det har inte jag brytt mig så mycket om då jag fakstiskt inte vill ha en hel världsdel till vänner. Det räcker att ha vänner som är nära. Som alltid ställer upp. En sådan vän jag försöker vara men inte alltid lyckas med då jag får fel uppfattning och misstolkar. Men att lägga ut en dryg bild på instagram eller en facebook status och tro att jag inte förstår är bara ren idioti. Jag är inte dum! Jag måste bara analysera och fundera lite först. 
 
För mig är en avtalad träff stående. Man ställer upp. Och om man skulle få förhinder så hör man av sig. Att ge kalla handen och skita i att höra av sig istället för att skicka iväg ett SMS med "Förlåt men det löste sig inte med *******, så jag kan inte komma på *****." Tydligen är detta för mycket begärt många gånger. Men vad vet jag, det kan ju bara vara så att jag tycker detta på grund av mitt extrema kontrollbehov och paniken jag får över att inte ha kontoll. 
 
 
Gör om gör rätt brukar man säga, men du kan ju aldrig göra om något? Du kan ju inte spola tillbaka tiden. Gå vidare och ändra istället. Livet har ingen standby knapp. Alla gör vi misstag under resans gång. Det handlar bara om att inse detta. Att någon inte tolkade mig på det sättet det var menat är ju faktiskt inte mitt fel, jag har svårt att få fram buskapen ibland, i synnerhet muntligt. 
 
Anledningen till att mitt liv inte är som en helt vanlig människa är för att jag har några diagnoser, psykiska hinder. Förstår man inte innebörden av detta så är jag en ganska konstig person att umgås med ibland, jag vet att det är så, jag vet bara inte riktigt varför. Men jag är faktiskt ganska glatt ovetandes om detta. För så illa som jag blivit behandlad är det faktiskt skönt att inte ha full koll. Att ha fokuset på mitt liv. 
 
Av alla mina vänner så är det inte alla jag har pratat öppet om detaljerna, och att då helt plötsligt sen vändas upp och ner gör det knappast enklare för mig att reda ut det. Mina vänner är medvetna om det, de får ta det som det kommer. Jag kan inte uppföra mig som andra vill, jag är bara jag. Ärlig, på gott och ont. 
 
Två av mina bästa vänner som accepterar mig och mina missar här i livet.
Det är inte lätt att vara vanlig, det är inte heller lätt att vara ovanlig. 
 
 

Vad var det för fel på Rea?

Ja, allt fler frågar om detta och jag vet ju att denna hästen aldrig kommer att kunna säljas. Dels på grund av hennes skadehistorik men även av egoistiska skäl. Denna häst betyder helt enkelt för mycket för mig. Så därför så tänkte jag skriva ett kort inlägg där jag försöker förklara för er hur det hela låg till. Allt började med att hon i januari kändes konstig, hade svårt att hålla travtakten när vi värmde upp och slog om till galopp i högervarvet. Sköt rygg i större utsträckning än vanligt och började även stå på bakbenen.
 
26 Februari 2013
Efter en månads väntetid så var det då dags för första besöket hos veterinären. Hon är då 2 gradigt halt på höger bak, röntgenplåtar togs och dessa var rena. Men de hittade en skada på sidoligamenten i högerbakkota som behandlades.
 
Åb 1 
Fortfarande inte ohalt och jag bad veterinären kontrollera henne i ryggen extra noggrant och hon reagerade kraftigt över muskulaturen vid länd/korsryggen, men enbart efter arbete. Slutsatsen tas att hon på grund av smärtan i kotan försöker avlasta hb genom att skjuta rygg, något som orsakar kraftiga muskelspänningar i ryggmuskulaturen. Behandlas i hb och i länd/korsryggens muskulatur.
 
Åb 2
0,5 grad halt fortfarande men enbart på volten på hårt underlag. Behandlas i hb och får besked om att försöka sätta igång henne.
 
Åb 3
Blir friskförklarad. Är dock fortfarande stel över ryggen och i hb men inte halt. "Släpar tån vid varvbyte till höger" står det i journalen. Behandlas inte.
 
Dagen efter att jag börjat galoppera, rakt fram i två minuter, så kändes hon konstig igen. Var nu även svullen i vänster bakkota. Ny tid bokades.
 
Åb 4
Gamla skadan i hb var tillbaka, 2 grader halt hb, 1,5 grad halt vb och kraftiga smärtreaktioner i länd/korsryggen efter att ha longerats igen. Ultraljud görs på vänsterbakkota vilket visar på kraftig överbelastning och svullen ledkapsel som låg och tryckte på gaffelbandsgrenen. Hon behandlas i hb, vb och kors/ländryggens muskulatur samt även Si-leden med ett "raketbränsle" som inte Agria tog..... 
 
Åb 6
Svindyrt raketbränsle har gett valuta för pengarna. Ohalt och ingen reaktion vid vare sig palpering, böjprov eller longering på hårt samt mjukt underlag. En ny tid bokas in i augusti, sex veckor senare för att se hur hon tar igångsättning denna gången. Behandlas inte.
 
27 Augusti 2013
Sju månader och en dag efter första veterinärbesöket (åtta månader efter symptom uppstod) blir Rea friskförklarad. Efter ett turbulent år där jag var säker på att behöva ta bort min häst eller triangelmärka henne så stod jag nu med en "frisk" häst. Och på vårt schema stod äntligen fri aktivitet inom ramarna för vad hon mäktade med förstås.
 
Och där är vi nu, inga besök efter detta. Tur är väl det då hon kostat mig lika mycket i veterinärkostnader som inköp. Vad gör man inte för sina älskade vänner liksom.
 
Denna bilden togs precis efter att "fri aktivitet" beskedet kommit, min kära praktikant Lisa Candemyr stod (utan min vetskap) och gjorde miner för att få fram öronen på fröken Omöjlig Att Ta Kort På. 
 
Och här har ni en anatomibild på hur hästens kotled ser ut. Där ser ni de två mellersta pilarna på vänstersidan (sidoligament och gaffelbandsgrenen) är platserna för vart hon har varit trasig, men lagad.
 
Bilden kommer från Hästens Fysiologi som går att köpa via Svensk Travsports webshop. HÄR