Min värld... Inte som andras?

Något som jag upptäckt är hur svårt det är för andra att förstå hur jag har det. Hur jag fungerar. Ni ser, jag är inte som alla andra. Min hjärna fungerar inte som andras. Och jag agerar därefter. För mig är det så gott som omöjligt att "sätta mig in i någon annans situation". Jag kan inte riktigt tänka så, liksom, jag förstår att något är men inte riktigt varför det är så. Jag är väldigt bokstavlig och missar ofta underliggande meningar eller sarkasm. Det där uttrycket "läsa mellan raderna" är inte lika simpelt som det kanske borde. Mellan raderna finns ju bara luft? Eller?
 
För min del har detta ofta lett till missförstånd. Folk förstår inte mig och jag förstår inte dom. Men det har inte jag brytt mig så mycket om då jag fakstiskt inte vill ha en hel världsdel till vänner. Det räcker att ha vänner som är nära. Som alltid ställer upp. En sådan vän jag försöker vara men inte alltid lyckas med då jag får fel uppfattning och misstolkar. Men att lägga ut en dryg bild på instagram eller en facebook status och tro att jag inte förstår är bara ren idioti. Jag är inte dum! Jag måste bara analysera och fundera lite först. 
 
För mig är en avtalad träff stående. Man ställer upp. Och om man skulle få förhinder så hör man av sig. Att ge kalla handen och skita i att höra av sig istället för att skicka iväg ett SMS med "Förlåt men det löste sig inte med *******, så jag kan inte komma på *****." Tydligen är detta för mycket begärt många gånger. Men vad vet jag, det kan ju bara vara så att jag tycker detta på grund av mitt extrema kontrollbehov och paniken jag får över att inte ha kontoll. 
 
 
Gör om gör rätt brukar man säga, men du kan ju aldrig göra om något? Du kan ju inte spola tillbaka tiden. Gå vidare och ändra istället. Livet har ingen standby knapp. Alla gör vi misstag under resans gång. Det handlar bara om att inse detta. Att någon inte tolkade mig på det sättet det var menat är ju faktiskt inte mitt fel, jag har svårt att få fram buskapen ibland, i synnerhet muntligt. 
 
Anledningen till att mitt liv inte är som en helt vanlig människa är för att jag har några diagnoser, psykiska hinder. Förstår man inte innebörden av detta så är jag en ganska konstig person att umgås med ibland, jag vet att det är så, jag vet bara inte riktigt varför. Men jag är faktiskt ganska glatt ovetandes om detta. För så illa som jag blivit behandlad är det faktiskt skönt att inte ha full koll. Att ha fokuset på mitt liv. 
 
Av alla mina vänner så är det inte alla jag har pratat öppet om detaljerna, och att då helt plötsligt sen vändas upp och ner gör det knappast enklare för mig att reda ut det. Mina vänner är medvetna om det, de får ta det som det kommer. Jag kan inte uppföra mig som andra vill, jag är bara jag. Ärlig, på gott och ont. 
 
Två av mina bästa vänner som accepterar mig och mina missar här i livet.
Det är inte lätt att vara vanlig, det är inte heller lätt att vara ovanlig. 
 
 
Publicerat i Allmänt
#1 / / Tina:

Äsch. Vem är vanlig? Vad är vanligt?
Jag håller dock med dig att om man bestämt tid o dag är det en stående dejt. Om man säger att "vi hörs på fredag om vi ska hänga i helgen", och sen inte hörs... så gissar jag att ingen av oss hade tid och tar inte så hårt på det :)

Svar: Nej men precis, dock så har jag ju märkt att det för andra är väldigt svårt att förstå att jag behöver ha sån koll på min dag. För andra så gör det kanske inte så mycket om man dyker upp 30 min sen, mendan jag kan få värsta nervösa sammanbrottet då det störde min dagsrytm. Väldigt jobbigt att ha det så men ännu jobbigare att folk inte kan förstå att det är så. ;)
Josefine Johansson

#2 / / catrin :

Man är den man är that's it! Den som inte förstår dig eller inte tycker om dig för den man är kan dra åt pipsvängen för den förtjänar inte din uppmärksamhet, så de så! Jag och röda har din rygg! <3