Att vara konsekvent i sin ridning

Det kanske inte är alla mina läsare som känner till, men jag är en oerhört ostrukturerad person när det gäller allt som rör mig själv. Jag tappar bort saker, glömmer bort vad jag ska göra och har världens oreda runt ikring mig i det privata. I stallet är jag tvärt om, var sak har sin plats och den ska vara där! Så jag har två helt olika sidor, dag och natt. Detta är något som ganska många gånger kan ställa till det för mig i min ridning.

 

När man rider så är det viktigt att hela tiden vara konsekvent, att parera innan hästen bryter ut, tappar bjudning eller vad det finns för annan anledning. Att alltid tänka steget före. Med parera menar jag inte att man ska hålla emot med handen eller klämma med skänklarna. Nej, hjälper när de inte behövs är bannlyst för mig! Jag menar att man ska vara passiv i sin ridning när hästen är i ramen, du kommer få en skänkeldöd häst om du hela tiden sitter och klämmer. För vad spelar det för roll om hästen springer fortare då eller inte, matte/husse slutar ju inte klämma likt förbannat?

 

Jag vill ha hästen kvick för mina hjälper, det jag ber om ska hända NU inte nuuuuuuuuuu eller ännu värre, sen. Men att få en häst kvick för hjälperna är inte så lätt när man hela tiden har aktiva hjälper. Därav vikten av att vara konsekvent. Ge hjälpen när den behövs inte ”bara för att”. Man kan inte förvänta sig en kvick reaktion när man själv är segare än kola. Hur skulle det gå ihop liksom?

 

Det är då här jag stöter på problem, jag själv kan bli så ”låst” i min ridning att jag blir handlingsförlamad och känner vad som är på gång men reagerar inte förrän efter att min häst har utagerat. Och att tillrättavisa är värre än att hindra. Jag vill inte ha en häst som känns som att den gör allt under tvång, jag vill att min häst ska vilja. Ganska svårt när man har en häst med arbetsmoral på minuskontot och en ryttare som blir låst i sig själv.

 

Varför jag blir sådan är svårt att säga. Ibland tror jag att det är för att jag är så rädd för att mitt andra jag ska komma fram och ge alldeles för många signaler samtidigt, så som både framåtdrivande, förhållande och sidförande. Jag menar, bestäm dig! Vad vill du, egentligen?

 

En kvick ryttare = kvick häst

En seg ryttare = seg häst

Ganska simpel matematik faktiskt.

 

Så min hjärna går på högvarv just nu, försöker hela tiden ”leka” Sten när jag rider, koncentrerar mig på att känna efter, lutar hon sig mot min skänkel? Ligger hon före mig i tempot, ligger jag före i takten, väntar hon inte på mig, flyttar hon tillräckligt, är mina hjälper fria, får jag reaktionen jag vill, sitter jag rakt över hästen? Ni förstår ju, att hålla koll på allt detta när jag inte ens hittar min jacka jag hade på mig för 5 minuter sedan... Ja det är en utmaning i sig ;)

 


Man får lov att busa även att man är dressyrryttare! Att ställa sig upp i lätt sits är ett bra sätt att berömma hästen för att ha ansträngt sig lite extra. Berömma är A OCH O under ridning!
 

Mina kompisar brukar ha bättre koll på mina saker än mig, trots att de inte ens är här! Till exempel:

  • Frågade min kompis Catrin om hon visste vad jag gjort av min plånbok. Det gjorde hon! Tre dagar efter att hon åkt hem.....

  • Jag har aldrig någon jacka att ha på mig... Men sedan kan man hitta 7 stycken lite överallt på anläggningen....

  • Den mest använda frasen jag har är nog ”Har du sett min/mitt....” i situationer från marken , eller ”Oj då” från hästryggen...

Publicerat i Allmänt
#1 / / M:

Alltid lika intressant att läsa dina inlägg! <3

#2 / / Catrin :

jag har koll på ALLT, "mamma" Catrin ;) <3