Det var en gång...

...en hästskötare som älskade att skriva om sin vardag och såg till att skapa tid till det där det inte fanns. 
 
Undrar jag vart hon tog vägen, för den där personen är nog "long gone by now" ;) 
Så vad hittar denna personen på numera då, sisådär över 7 månader sedan hon sist publicerade något i skrift? Jo det ska jag berätta för er, hon är fortfarande hästskötare på samma stall som tidigare. Hon har fortfarande samma gamla sketna fuxmärr till häst (skämt å sido) och har fortfarande inte vunnit på lotto så hon kan köpa en egen bil med dragkrok samt transport. 
 
Men, det hon däremot har gjort är att tävlat! 
Det ni, det trodde jag knappast att jag skulle skriva när jag satt här för snart 2 år sedan och trodde att Rea skulle bli utdömd pga hennes skador. Men icke då! Vi tutar på som aldrig förr, hon har nog aldrig känts så fin som nu och hon har definitivt aldrig varit fräschare. Jag är faktiskt stolt över vad jag har presterat med henne, och vad jag har lyckats med min egna utveckling. Ingen är perfekt som vi alla vet, men övning ger färdighet!
 
Så, tävling sa jag?
Ja, på Himmelsfärdsdagen var jag och Sofia iväg på klubben och red en Lingondressyr, börja smått är aldrig fel. Jag startade ett LA:1 program och tyckte det kändes väldigt bra, utöver en del mentala sammanbrott från den rödes sida. Framridningen började med en sadeltvångskänning men utvecklades aldrig till en "attack" men skapade en hel del spänning i både mig och henne. Trots detta så styrde vi runt ett travprogram som såg riktigt trevligt ut, skritten är ju sådär inspirerande att rida, i synnerhet på en häst där framåtbjudning är en bristvara. Precis i upptaget gnäggar en häst utanför och hon vaknar upp ifrån sin "koma" och blir istadig. Stannar och backar, kastar sig för hörnet, slår efter skänkeln och skiftar galopp. 
Min egna insats kunde varit bättre, absolut, men jag tycker ändå att jag kan klappa mig lite på axeln över hur pass jag ändå behöll lugnet och fortsatte rida programmet trots att den där sprattelnissen under mig gjorde lite andra övningar än vad som bedöms i protokollet.
 
 
Film:
 
Och förra helgen var vi iväg på en lokal tävling i Frillesås. Där jag anmält mig till en LB:1 och en LA:3, lyckades knipa sista placeringen (8/29) i LBn på dryga 65% trots en rejäl miss i sista galoppökningen och i LAn kom vi två utanför placering (8/21) på en väldigt snålt bedömd ritt på dryga 58% (olika domare i klasserna). Kan faktiskt säga att det var en ren besvikelse att motta LA protokollet då det inte alls speglade känslan av ritten. Jag var inställd på runt 62% då vi gjorde några kostsamma missar (galopp i travökningen, stannar och backar i första galoppfattningen och slår mot skänkeln och skiftade galopp i den första förvända) men inte så pass att det inte ens skulle bli en godkänd ritt när det är på lokal nivå... Tyken domare i sina kommentarer också, vilket inte gör det speciellt inspirerande att tävla vidare.
 
Men jag tänker att denna tävling förtjänar ett alldeles eget inlägg som jag förhoppningsvis får upp imorgon. Men jag tänker inte lova något, för vid detta laget känner ni nog till mig och min bristande förmåga att hålla det jag lovat. Men det kommer, så pass har jag bestämt!
 
 
Foton © Catrin Josefsson 
 
Publicerat i Allmänt
#1 / / Anonym:

ÄNTLIGEN ❤️

Svar:
Josefine Johansson

#2 / / Jennifer :

Vad härligt med lite uppdatering! :D

Svar: Ja, jag ska försöka bli bättre på det nu :) Men det har jag ju sagt tidigare också ;)
Josefine Johansson