God fortsättning!

Det var minst sagt ett tag sedan jag skrev något här.... Och efter lite påtryckningar skriver jag nu ett nytt inlägg här.
Mycket har hänt sen sist som jag tänkte att jag skulle dela med mig av, det är trots allt 6 månader och 1 dag sedan jag skrev här sist så klart det har hänt en hel del på den tiden.
 
Den största förändringen är att jag inte längre jobbar som hästskötare. Jag slutade i mitten på augusti för att återuppta studierna. Så i augusti gick flyttåget till Skara där jag läser till Hovslagare på BYS. Flytten var allt annat än oproblematiskt där min lägenhet inte blev ledig förrän i oktober, vilket jag visste sen långt tidigare, och stallplatsen inte fungerade då stallägaren inte fick marken han tänkt arrendera så hagarna räckte inte till för ytterligare en häst.
 
Så jag bodde i "Paradiset" som jag brukar skriva om, gården utanför Tidaholm där jag spenderar mina somrar och Rea blev kvar i Jönköping i mer än 4 veckor där hon gick med i lektionsverksamhet på Tenhults Naturbruksgymnasium. Och när jag äntligen får tag på en stallplats rider jag min häst tre gången innan hon springer i hagen och får en rejäl vrickning och blir satt i sjukhage utan ridning i 3 veckor. 
 
Både hon och jag har nu gjort oss hemmastadda i våran lägenhet respektive box och trivs väldigt bra. Hon står i ett stall med bara 3 hästar till vilket passar henne perfekt i och med att hon inte klarar stressiga miljöer. Och jag älskar min lägenhet som ligger ovanpå en maskinhall ute på landet.
 
Skolan är dock toppen av allt, jag trivs så himla bra! Klasskompisarna är underbara, lärarna är jättebra och jag känner mig väl i fas för praktiken som väntar nu efter jul. Jag har haft med Rea till skolan och skott henne, jag skodde bak och en klasskompis fram. Sen fick hon följa med en gång till eftersom hon trampade av ena skon så jag fick åtgärdat detta på skolan med lärarnas översyn. Vi har både lärt oss sko på preparat, levande hästar och smida enklare skor.
 
Rea är i full träning igen och har varit på helgkurs för Sten två gånger efter skadan, och jag har skaffat mig en liten medryttarponny på 147 cm, en fjording vid namn Maya. Jag har aldrig ridit en häst med så mycket vilja och motor som den lilla, sparkar man igång henne har man en evighetsmaskin som aldrig surar. 
 
För att detta inlägget inte ska bli för långt så fyller jag ut resten med bilder. 
 
Utsikten från vår ridbana hemma i Skara.
Maya och jag
Rea och klasskompis ;)
Jag fixade att få på en sko på hennes väldigt trasiga hov
Verka och smida sko till preparat
Sista hästen jag skodde i skolan innan jul
Juldagen spenderade jag med dessa fina töser ♥
Och igår gjorde vi detta!!
 
 
Kanske ska uppdatera lite oftare än 6 månader, men har inte bestämt mig än ;)
Publicerat i Allmänt
#1 / / Sara:

Kul att läsa Josefine, men jag vet ju din historia. Kram